så efter diamanttillverkning, bokhyllesnickrande, ett besök hos duktiga amanda på styelin, bea-bus-make-over, semlefika [och tillverkning av en knapp-väska till en välgörenhetsaktion för myrornas som jag jobbade på ungefär hela veckan men aldrig fick en endaste bild på], avslutades min fyra veckors långa praktik hos bea szenfeld.
det är så lätt för folk att låta präktigt ostiga när de ska försöka återberätta den där mest fantastiska strålande omtumlande insiktsfulla upplevelsen de någonsin varit med om inför omvärlden.
- därmed har jag motiverat mitt val inför att strunta i den där vidare utläggningen och att undvika den där pluttriga glättigheten, och sätter istället punkt för min månad hos världens bästa papperspingla.